Nu är jag sur igen. Och jag vet inte riktigt vem jag är mest arg på. Lilleman har kommit in i en nya livsfas och den innehåller ljug och ohämmad fantasi. När man sedan frågar om vad han just sagt och ställer på lite, så vacklar han, ändrar, hittar på nytt.
Sagt under kvällen:
"Kompisen" sa att han skulle förstöra Lillemans kalas, sedan var det den andre som sa det, sedan var det den förste igen. Sedan sa "kompisen" att han inte fått någon inbjudan till kalaset. Kanske sa han att han skulle förstöra Lillemans kalas för att han trodde att han inte var inbjuden? Lilleman vet att hans mamma går fullständigt i taket om "kompisen" säger dumma grejer. Ibland vill han sätta igång mig och drar en vals. Ibland är det han berättar givetvis sant, hur dumt man än kan tycka att det låter. Jag vet inte vad jag skall tro. Det är jobbigt att inte kunna lita på vad pojken säger. Han är påkommen med lögner både hemma och på dagis. Vi ser hur han kan vara mot sina systrar. Vi vet att även solen har fläckar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar