På fredagar lämnar jag barnen till lunch på dagis. Det är alltid lite jäktigt och snärjigt att hinna. Jag hittar på så mycket grejer som måste avslutas innan jag lämnar hemmet...
Stressad och svettig lämnar jag över en mycket ledsen Lillis till dagsifröken. Hon har inte varit där på en vecka och det känns lite ovant. Lilleman springer glatt in på gården, utrustad med glassar som han skull bjuda på. Det här är hans dag, inte ett snack om saken. Hela gruppen möter honom i blöta och grusiga galonisar och alla har 11 under nästippen. Alla ropar grattis och vill krama. Lilleman njuter, detta är hans grej. Jag ångrar att jag inte printade ut en bild på honom i Turtles-dräkten. Det hade han gillat att visa upp.
Det är då mobilen ringer från Slarvans skola. Magknip. Vill hem, till mamma. Stressad och svettig, cyklar jag tillbaka hem. Logisk-pratandes med Mannen i telefonen. Hämtar Slarvan som glatt springer mig till mötes på skolgården. Hm?
Väl hemma, måste jag slänga ihop lunch och kanske reda upp lite av det jag fick slänga ifrån mig innan vi blåcyklade till dagis (typ blöjan i trappen, den ohängda tvätten, odiskade disken). Snart väntas Mannen hem och det blir skiftbyte i sjukstugan.
Nästa vecka är det påsklov och då kan de vara hur sjuka de vill för då är vi mest lediga hela tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar