...som jag väntat på i 6 månader. Lillisen ville till sin pappa och valde bort mig. Det har varit likadant med de 2 andra. Slarvan är pappas flicka och har alltid varit, sedan hon har fattat att hon kan välja. Lilleman är kanske mer en mamma-gris, men vill gärna sitta bredvid pappa vid matbordet till exempel.
Det värsta är att det inte gäller nattlivet. På natten vill de ligga nära mig, uppepå, om det gick. Det är inte rättvist. Jag kan dagarna om Mannen får natten.
1 kommentar:
Livet är orättvist. =)
Våra barn är rätt pappiga de med.
Kram,
AnnaSv
Skicka en kommentar