Nu har det gått 10 dagar sedan vi lämnade bilen på verkstaden. Imorgon skall de sätta i nya motorn. De har alltså inte ens börjat med AC:n, än. Mannen åker till Tyskland i veckan. Detta innebär följande:
1. Otroligt stressiga och tidiga mornar. Jag börjar 07.00 2 dagar och det innebär att vi måste stå och hänga på låset 06.30 på fritids. För att sedan flänga oss på cyklarna till dagis och lämna de 2 små, för att jag sedan skall blå-cykla till jobbet. Samma stress vid hämtning.
2. Jag kan inte hämta bilen i grannstaden förrän Mannen kommer hem. (Förutsatt att den överhuvudtaget blir klar!) Jag kan omöjligt ta mig med buss+3 barn+ barnvagn+bilbarnstolar för att hämta den. Då har jag hellre morgon- och eftermiddagstess.
3. Jag måste handla för hela veckan idag. Jag vägrar att göra det med 3 barn efter en heldag på jobbet+efter stessig hämtning vid 17-snåret.
Men, jag vill egentligen inte klaga. Jag gillar utmaningar av detta saget. Jag gillar att kunna klappa mig själv på axeln och säga; "Fy fan, vilken djävla super woman jag är!"
1 kommentar:
Bra inställning. Så lyckas jag också tänka (ibland). Fan vad vi är bra!
Skicka en kommentar