Oense

Vi har hittat något som vi ser olika på, Mannen och jag. Det gäller barnens fritidsaktiviteter. Mannen tycker att: vill barnen prova, så skall de få det, vad det än är. Det är ju en fin tanke och jag tycker att det är en fin grundinställning, men...
Jag tycker att motorcross är farligt och dyrt. En liten hoj kostar typ 4000 kr+skydd och soppa och träning och medlemsakp. Vill de sedan fortsätta så kostar en större hoj givetvis ännu mer. Jag kan inte mecka och mannen hatar att mecka, så det får vi i så fall leja bort. Sedan tycker jag att Lilleman är för liten.
Jag är allergisk och gillar inte djur. Hästar är jag direkt rädd för. Jag kan inte följa med till stallet. Ridning är dyrt. Mannen reser mycket i jobbet= jag får stå i stallet och hjälpa Slarvan+ha med 2 barn till. No way...

Då föreslår jag simning. Det tycker jag är både viktigt och något bra. Det är vi överens om. (Jag fixar in Slarvan på Sim och Lek 2, lördag morgon 08.15, jippi!)
Sedan säger jag scouter och då ser jag i min ögonvrå hur Mannen nästan kräks. Scouter är för töntar, jag ser att han tycker det, men han säger det inte.
Friluftsfrämjandet har Mulle för Lilleman och Strövare för Slarvan, men det är inget Mannen kan relatera till.
Vi vet båda två att Slarvans karriär som fotbollsspelare kommer att ta slut. Hon är inte direkt den bolltrollande typen. Dans är mer hennes grej. Jag hittar ingen bra dansförening i stan och jag har ingen lust att åka till en grannkommun.

Så då står vi där. Mannen tycker att Slarvan skall få rida och Lilleman skall få åka cross och jag stretar emot. Hur länge orkar jag hålla emot?